söndag 1 november 2015

Arbetskulturen i Japan

Förra terminen skrev jag en artikel om arbetskulturen i Japan för kårens tidning. Följande är vad jag skrev för tidningen: (inte exakt samma som i tidning)

Att börja jobba direkt efter examen, är som att börja i skolan igen. Alla ”nybakade” börjar i princip samtidigt i april och får först träning och utbildning som arbetsgivaren ordnar. På många traditionella företag som banker, hålls utbildningen i mer än en månad och det är ganska intensivt. Under den här tiden lär sig alla nyanställda både praktiska saker och den etik som behövs i arbetet. 

Träningsprogrammen innehåller ofta aktiviteter som ska öka känslan av tillhörighet och enighet bland de anställda. På en bank där jag jobbade, hade vi roddträning, bergsbestigning och disciplinträning (vi marscherade i formation) under vår utbildning. Vi behövde dessutom öva på att läsa upp ”10 hälsningar”, vilket var uttryck som man bör använda till sina kunder för att visa artighet, till exempel: ”välkommen”, ”ursäkta oss för att ni fick vänta mycket” och så vidare. Kritiskt tänkande behövs inte under denna period– man ska helst inte ifrågasätta eller kritisera arbetsgivarens krav. Nästan som en slags hjärntvättning. 

Men det är inte bara tuffa saker på träningen. Under denna intensiva period har man stor chans att träffa nya många kompisar, som samtidigt är dina kollegor. Det är vanligt att folk som börjat samtidigt på ett jobb, träffas då och då, precis som man träffar sina gamla klasskamrater. 

Efter tränings-/utbildningsperioden får man äntligen gå ut i arbetslivet. Ett arbetsliv där hierarki och harmoni betonas mycket. Nya, yngre anställda förväntas vara ödmjuka. 

Mitt kontor hade traditionen att första- och andraårsanställda ska komma tidigt på morgonen innan ordinarie arbetstid och städa både utanför och inne i kontoret. Det fanns redan anställda som var ansvariga för städningen, men det sades att det ser bra ut för kunderna om banktjänstemän också städar. Och att man bör bidra till sin arbetsplats utanför jobbet om man är oerfaren på jobbet. 

Utöver den hierarki som är baserad på chefskap, måste man respektera hierarkin baserad på ålder och hur länge någon har jobbat. När man är ute på krogen med sina kollegor och chefer, ska de som är längst ner i hierarkin sköta beställningar och servering. Dessutom ska man servera öl åt sina chefer. Det är ett sätt att hälsa och visa artighet. 

Privatlivet är inte alls lika viktigt som i Sverige. Det krävs att man anpassar sig till sitt arbete. Det anses att man bör prioritera jobb och sociala aktiviteter som är knutna till arbetsplatsen, även utanför arbetstid, som att delta i volleybolltävlingar och gå på ölrundor, framför sitt privatliv. Man har inte så mycket ledighet heller. Längsta semesterperioden brukar vara en till två veckor, beroende på arbetsplats. 

Det är inte säkert att man får bestämma var man jobbar. I Japan är det ofta arbetsgivaren som bestämmer vilken ort man jobbar på. Ju större företaget är och ju mer ambitiös man är, desto större är risken att man blir tvingad att flytta någon annanstans än där man bor. Det är oförutsebart när man måste flytta och därför är det svårt att planera sitt liv. Många kvinnor har därför gett upp tanken på att få en högre position i arbetet, och nöjer sig istället med assistent-liknande jobb eller timanställningar för att slippa flyttas av sin arbetsgivare. 

I takt med att Japan blir mer internationaliserat och modernt, har arbetskulturen börjat ändrats. Men det går långsamt och jag tror att de ovannämnda aspekterna fortsätter att finnas, åtminstone ett tag till.