Hurra!

Igår klarade min kära make sista tentan på läkarprogrammet, och nu har han tagit examen! Han är äntligen läkare! 

Han ska hitta AT-tjänst någonstans i Sverige, och det kommer att hända mycket i vårt liv. Vi vet inte var vi bor efter våren, om vi bor kvar i Skåne eller flyttar till någon annanstans, kanske till Norrland?? 

Jag vill bo nära en stor stad så att jag kan fortsätta studera på universitet eller eventuellt kan söka jobb. Ärligt talat vill jag bo nära Stockholm. Alla i min makes familj bor i Stockholm så det blir trevligt om vi kan bo där, men det kanske är svårt att hitta AT-tjänst. Ett annat bra alternativ är Skåne, eftersom vi har många kompisar här. 

Vi får se vad som kommer att hända.

Första kursen slutar, nästa kurs börjar.

Första kursen i terminen slutade. Det argumenterande talet gick bra. Jag är nöjd med mitt sista tal eftersom jag inte blev för nervös. Detta beror på att jag övade mycket hemma och att jag hittade ett bra sätt att ha manus på (skriver på mindre papper och markerar svåra delar med fetstil eller färg). 

I onsdags började jag den nya delkursen ”Svenska språkets grammatik”, alltså universitetsgrammatik. Det verkar svårare än jag förväntade mig. Vi kommer att behöva lära oss och komma ihåg många termer. Det är annorlunda från kursen i svenska som främmande språk, där vi inte behövde komma ihåg termer utan vi behövde mest att förstå och kunna reglerna. 

Det kommer att hände mycket i tillägg till studie. Jag ska spela i orkestern i två studentspex parallell till kursen. Det första spexet är inte så jobbig, eftersom det är årteruppsättning från höstas. Om det andra vet jag inte. Det är första gången jag är med i det spexet. 
Det blir spännande!

Inför uppgiften "argumenterande tal"

Jag har ett tal på tisdag som sista viktiga uppgiften den här kursen.

Uppgiften är att hålla ett argumenterande tal i valfri språkpolitisk fråga, och jag ska prata om språk och fördomar.

Här är min tes: ”Man bör börja med att prata svenska när man träffar någon, om man inte känner till personens identitet.”

Argument för tesen är:

1. Det finns många svenskar som har utländskt utseende, eller många utlänningar som faktiskt kan svenska. Att använda engelska bara för att någon ser utländsk ut visar att man anser den andra vara ”outsider”, och dessutom är det fördomsfullt.

2. Man kan förneka den andra personens identitet som svensk genom att prata engelska. När vi pratar med någon, visar vi omedvetet hur vi bedömer personens identitet genom vårt val av språk. Men, det borde vara personen själv som bestämmer sin identitet, inte andra människor.

3. Det finns, förstås, många utbytesstudenter och utländska turister i Sverige. Men om man inte är uppenbart turist, till exempel har en guidebok på ett främmande språk, tycker jag att man bör börja prata på svenska. Om man är osäker kan man alltid fråga ”Pratar du svenska?”

Avslutning: I takt med att Sverige blir mer mångkulturellt kommer det här problemet att bli större. Det är dags att ta bort den stereotypiska idén om människors utseende och språk.

Det är ett argumenterande tal så jag har ganska stark ton. Men det är sant att jag ofta blir ledsen eller besviken när någon pratar med mig på engelska, särskilt när någon jag känner glömmer att jag kan svenska. Och det händer inte bara för mig, utan många människor som har utländskt utseende. Folk brukar bestämma vilket språk de väljer utifrån människors utseende.

Så, börja prata på svenska när ni träffa någon i Sverige!

Jag brukar bli nervös när jag talar, så jag ska öva tillräckligt mycket inför tisdag!

Att läsa språket på universitet

Numera läser jag en första delkurs i Svenska: Språklig inriktning - grundkurs. Det visade sig att jag är den enda studenten som inte har svenska som modersmål i klassen! Den första delkursen heter ”Tala, skriva, övertyga” och är bra för att träna på hur man uttrycka sig.

En av kurslitterarur Språkriktighetsboken (Svenska språknämnden, Stockholm) är väldigt intressant att läsa. Den handlar om vanliga ger språkriktighetsfrågor, t.ex. ska man säga ”Han är längre än jag” eller ”Han är längre än mig”? , och ger svar. 

Jag, som läser svenska som främmande språk, tenderar att tänka att det finns ett enda svar för dessa frågor. Men i själva verket är språket rörligare än man tror. Ibland finns det flera olika sätt som är korrekta eller åtminstone acceptabla. 

Under kursen över vi också att följa korrekta svenska skrivreglar, t.ex. att använda olika skiljetecken och förkortning på rätt sätt. Även mina svenska klasskamrater sade de var osäkra med sådana detaljer. 

Vi läser mycket om att skriva en bra text– klarspråk, struktur, disposition osv.  Det är intressant, men jag märkte att strukturen/dispositionen inte är ett så stort problem för mig utan måste jag jobba mer med att skriva svenska naturligt och korrekt. Jag måste öva mer, helt enkelt. Men hur…?

Kattvakt

Jag och min man vaktade katter under julhelgen. Det var hos en vän till min svärmor och vi bodde med deras två söta katter i två veckor när familjen var bortrest.  Nu tänker jag att jag också gärna skulle vilja ha en katt i framtiden!

Jag tänkte inte att jag skulle bli så förtjust i katter.

Tidigare, när jag fortfarande bodde i Japan, var jag inte så van vid husdjur. Därför var jag nervös när jag besökte kompisar som har hund eller katt hemma. Jag var orolig för allergi också.

Men jag har ändrat mig sedan jag flyttade hit. Min svärmor har också två katter och jag har blivit van vid dem. Dessutom fick jag inte allergireaktion.  Jag tyckte mer och mer om de katterna. Och nu i julas fick vi den trevliga uppgiften som kattvakter.

Det gör skillnad att bara träffa katter och att faktiskt ta hand om dem. Katter är ganska självständiga djur och det var enklare att ta hand om dem än jag trodde.  

De var söta, fina katter. En var kattunge och var mycket social: hon tyckte om att leka eller sova med oss.  Den andra var blyg i början men började så småningom leka med oss.  

Ja, det var en trevlig julhelg. Jag skrev mycket om katter, men vi hade förstås trevligt med släkten också!